Jag kan berätta hur hon gjorde när hon skulle berätta för mig. Hon hade bestämt att vi skulle äta kinamat på eftermiddagen. Så jag tog bilen och hämtade maten och kom hem. Hon hade dukat jätte fint ute i köket på bordet. Servetterna hade hon klippt till små hjärtan som låg på våra tallrikar. Jag blev ju lite överraskad och glad bara av att hon dukat fint och jag hade inte en enda aning om vad hon skulle säga till mig. Så jag satte mig ner på stolen och vi skulle äta, Precis i det ögonblicket så springer hon iväg och ska visa mig något.. Ehm? jaha, Va fan styr hon med tänkte jag. Hon var så jävla uppåt och glad och skratta och grät lite.. Så helt plötsligt när jag sitter på stolen så går hon fram till mig och säger. ''Du ska bli pappa''!
''Jaha. vad kul..'' Sa jag något i stil med, Samtidigt som jag tänkte vad fan sa hon???
Det kan inte vara på riktigt satt jag och tänkte 10 ggr. Jag hamnade nog i chock där någonstans.
Det tar ett tag innan man fattar vad det egentligen betyder eller hur man ska förklara. Jag har precis nu börjat förstå att vi faktiskt ska ha barn och att jag ska bli pappa. Och nu...Känns det helt underbart!! Jag är skit nervös och hoppas varje dag på att allt kommer gå vägen så snabbt som möjligt. Varje morgon pussar jag henne hejdå innan jobbet. Ja förutom dom gångerna som jag försovit mig som brukar vara ganska många, hehe!
Jag ringer och hör hur det är med henne ganska ofta när jag jobbar.
Varje dag när jag kommer hem så gör jag det som behövs göras här hemma, Då hon inte mår så bra nu i början av graviditeten innan moderkakan tar över det mesta. Jag försöker ta hand om henne och vara en snäll själ.. Men många gånger står vi och bara skriker på varandra också. Jag har inte riktigt vant mig vid hennes hormoner utan har många gånger tagit hennes gapande och skrikande personligt. Men hormonerna kan vara roliga också . Har faktiskt hänt en gång att hon börja störttjuta och helt plötsligt låg hon och skrattade non-stop i säkert 15-20 min. Jag måste säga att jag är ganska fascinerad av vad kroppen kan och får vara med om under en graviditet.
Just nu är hon i vecka 9 och den 13 augusti ska vi på inskrivning hos mvc och den 30 augusti är det dax för det första ultraljudet och jag längtar som fan efter att få se på den där skärmen vad som är där inne och jävla med henne, haha.. Eller med oss rättare sagt. Jag får också stå ut en hel del gott folk! Men det är mycket roligare att reta henne nu, För hon blir så himla arg! Och det går över lika fort.
Jag fortsätter senare ikväll med att skriva lite till . :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar